0 Läs mer >>
Efter en vecka med gråa och regniga inslag så visade hösten sig från sin bästa sida idag.
Humörshöjande och motivationshöjande!

Förmiddagen ägnades åt att tvätta,plocka och städa här hemma. Med Nyhetsmorgon på i bakgrunden.
Mitt på dagen kom en vän förbi på några koppar te och catch-up time. Inte träffats på 3 månader. Trevligt och tiden bara sprang iväg.

 
 
 
Eftermiddagen/kvällen bjöd på en härlig söndagspromenad! Njöt av de varma solstrålarna och de vackra skiftningarna i naturen. Och hoppas på flera härliga höstdagar framöver!

 

Söndag

0 Läs mer >>
 
 
En ung kvinna hittas mördad i Kronobergsparken i Stockholm av några lekande barn. Det är mitt i sommaren och kommissarie Hake kallas in från sin skärgårdssemester för att leda utredningen. Media är inte sena att haka på mordet har trots allt begåtts i parken bakom rikspolisens högkvarter på Kungsholmen och brottsplatsen döps snabbt om till Polisparken. Plötsligt visar det sig att en kvinnlig domare i Högsta Domstolen är inblandad och pressen på polisen ökar. Vad kan dessa till synes väldigt olika kvinnor ha haft gemensamt?

Kungsholmsmorden är den tredje delen i Lars Bill Lundholms uppskattade deckarserie om kommissarie Hake.
 
Lundholms serie om kommissarie Hake har verkligen växt på mig! Det tog ett tag innan jag hittade drivet i Lundholms berättarteknik, men när jag väl fann det, och när han skriver en sådan vass deckare som 'Kungsholmsmorden' är det bara att tacka och bocka! Spännande mordfall med en rad mystiska misstänkta. Vid sidan om mordgåtan tycker jag att Hakes privatliv är mycket intressant, både hans på- och avrelation med Hanna och den med sin syster. Slutligen måste jag bara än en gång berömma Lundholms Stockholmsskildringar! Rekomenderas varmt!

Kungsholmsmorden

0 Läs mer >>

"Det finns tillfällen då tid och rum förvinner.
Då man inte har en aning om vad man har gjort eller var man har befunnit sig".

När allt var som värst och mörkast hade jag många tillfällen då allt bara var suddigt. Vaga minnen av att jag befunnit mig någonstans, pratat med någon eller gjort något. Men tid och rum har försvunnit.
Jag kan än idag inte riktigt ta in och förstå vad jag gått igenom. Än mindre ta in alla känslor jag gick igenom och fortfarande går igenom. Men jag kan prata om det och vågar prata om det utan att bli lika rädd. Jag är på långa vägar inte klar med min resa eller all den där rädslan.

Visst kan jag fortfarande få sådana tillfällen, men inte lika ofta och det är mer hanterbara. De kommer oftast när jag är själv att utsätta mig för det obehagliga. Idag vågar jag möta dem med insikten: att någon (intalar jag mig) hjälper mig om jag mot förmodan svimmar eller slutar andas. Visst, rädslan finns kvar där, men den avtar sakta.

Det som tär på mig är att folk inte vill förstå eller vågar prata om det. Att det är något skamligt med detta. Och jag kan villigt erkänna att jag var likadan för ett år sedan. Men idag har jag en större förståelse och önskar att människor i min omgivning hade samma förståelse. Att inte döma mig förens de hört vad jag gått igenom hur "konstigt" allt låter. 




 

I'm just saying that ...

0 Läs mer >>

Så mycket negativitet runt omkring mig. Det börjar tära lite. Hur orkar man gnälla så mycket, över precis allt?

Dont't you worry chil...

0 Läs mer >>


Efter 10 h sömn så känner jag mig lite piggare idag. Verkar som om jag och kroppen börjar återhämta oss. Skönt att börja känna sig piggare.

Hunnit med både ett byte, rensat i förrådet och en lite längre promenad i regnet. Eller ja, duggregnet.
Och allt utan en enda panodil i kroppen. Bara det är ett framsteg i sig denna vecka!

Framsteg i regnet

0 Läs mer >>
 
 
 
Trotsade sjuksymtomen och tvingade mig iväg ut på en promenad här på eftermiddagen.
En liten kort stund fick jag se solen göra ett försök att tränga igenom de grå molnen.

De få solstrålarna gjorde mig lite, men bara lite piggare.
Egentligen borde jag ha kurerat mig och lyssnat på kroppen.
Att vara sjuk är inte min starka sida, jag vill sällan erkänna att jag är mer sjuk än jag är.
Ja, jag är envis, på gott och ont. Och att vara envis när man är sjuk, är inte en bra kombination.

Nu blir det att tända ljus, bädda ner mig i soffan och bara vila resten av kvällen.

Walk in the sun

0 Läs mer >>
 
Senaste reaktionen på att något behöver göras och att vi behöver reagera kom igår kväll när jag såg dokumentären Dox: Bully. Den behandlar ämnet mobbing i USA. Fruktansvärd dokumentär, jag grät, blev arg, alla känslor bubblade upp på samma gång. Men bra! Se den!  (finns på svtplay.se i ca 12-13 dagar till).
 
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

The little things

0 Läs mer >>

Jag tog mig ner till Itrim och vägde mig i alla fall. Frossa i ena stunden och i nästa sekund kändes det som jag kokade av värme.

De senaste två veckorna hade jag gått ner -3,3 kg. Härligt resultat och kul!!
Totalt ha jag nu gått ner 9,5 kg på 4 veckor. Det är ju helt sjukt och en ofattbar känsla! En känsla som är svår att greppa och ta på.

Nästan så jag har lust att plocka ihop 9 st mjölkpaket och prova att bära runt på. Orkar jag bära runt på det?

Nu ska jag bara kurera mig och se till att bli frisk så jag kan komma igång med träningen ordentligt med. Saknar träningen och att ha träningsvärk.


Vägning

0 Läs mer >>

 

Sjukstugan här hemma fortsätter. Med lite panodil i kroppen orkar jag mig ut på korta promenader.
Nackdelen att vara sjuk: att inte kunna motionera i den utsträckningen jag vill.

Ikväll är det gruppmöte på Itrim och känns lagom kul att vara sjuk. Verkligen sett fram emot att gå. Pratat med hälsorådgivaren och kan komma ner och väga mig tidigare och han kan maila över en sammanfattning av vad mötet handlade om. Toppen verkligen!

Även om det inte är samma sak som att faktist vara med på mötet, men vad gör man?

Regn,regn, regn

0 Läs mer >>
I julklapp förra året fick jag en stickning av mormor och morfar.
Uppdraget: att sticka en sorts tubhalsduk till mig själv.

Något jag spenderade min första semestervecka i somras med att påbörja och slutföra. Efter några dagar utan stickning fick jag blodad tand och kände att jag behövde ett nytt stickningsprojekt.

Efter ett besök i Östhammars hantverksbutik och en stunds letande bland garnerna så hittade jag det! Förvisso lite smått orolig att jag valt ett för svårt garn (ni hör ju hur det låter), men efter de lugnande orden: "du kan inte misslyckas med detta garn" av affärsbiträdet slog jag till.

Och nu, några månader senare, är jag ÄNTLIGEN klar och slutprodukten väntar bara på att levereras till sin nya ägare (ägaren är alltså inte jag trots att jag har den på mig).

Frågan är bara vad jag ska ta  mig an i stickningsprojekt här näst? En sak jag måste lära mig: är att lägga upp maskorna alldeles själv.

Stickningsprojekt 2

0 Läs mer >>

Imorgon är det exakt en månad sedan jag började med Itrim och att äta måltidsersättning.

Jag märker på kläder framför allt att jag gått ner i vikt. Jag märker inte så mkt själv att jag gått ner när jag tittar mig själv i spegeln. Ställer jag mig på vågen så ser jag ju svart på vitt att jag gått ner.

Men omgivningen ser och märker att jag gått ner i vikt och kommenterat det med positiva kommentarer och glada peppningsord att fortsätta! Och visst vill jag fortsätta denna resa och vägen mot ett nyare, hälsosammare och bättre liv!

Här är mina bilder precis från när jag hade varit på mitt hälsosamtal den 26 augusti:

 


Här är bilder på mig från idag den 25 augusti. 4 veckor senare. Jag har fortfarande svårt att se skillnanden. Visst jag ser en liten, liten skillnad, men i övrigt så ser jag samma person som för 4 veckor sedan.
Visst jag mår bättre, är gladare, piggare, känner mig lättare i kroppen och känner mig starkare. Men mentalt har jag inte landat i att jag gått  ner de där 6,2 kilona som förra vägningen visade sig. Nästa vägning är imorgon och återstår att se vad vågen visar då.

 

Före och efterbilder

0 Läs mer >>

En ung kvinna hittas mördad i sin lägenhet på Östermalm. Någon har knivhuggit henne till döds och textat ”slyna” med läppstift på badrumsspegeln. Kommissarie Axel Hake kallas till brottsplatsen och blir ansvarig för den komplicerade utredningen.

Lars Bill Lundholm är (åtminstone för mig) mest känd för att ha skrivit manus till olika tv-serier, bl.a. Skärgårdsdoktorn. Jag såg denna bok av honom och blev nyfiken på hur han skulle te sig i bokform. Och - helt ok, visade det sig. Jag gillar den här kriminalhistorien, den är lite mysig och knepiga personliga invecklingar.

Lars Bill kan verkligen få intrigen att hålla ihop. Många karaktärer introduceras och misstankarna kan därför sväva fritt. Men alla har sina roller och och behövs i historien. Oväntad upplösning genom att Hake hittar ett samband från en annan situation. Briljant.

Det som ger berättelsen en liten extra krydda är skildringen
av stadsdelen Östermalm i Stockholm.





Östermalmsmorden