0 Läs mer >>

Idag har vi haft sommaravslutning på jobbet. Alltid så fint, stämningsfullt, men i år ett visst vemod i pedagog-hjärtat. Några av barnen lämnar/slutar hos oss och känns lite extra jobbigt att säga hej då (både för mig, barn och föräldrar). Det är ju visserligen en del av livet och det går även vidare, men när man följt dessa barn i ett par år och fått se deras utveckling samt fått vara en del av deras liv så känns det lite extra att säga hej då. 



Som lärare/pedaog kan jag tycka att det är lite tråkigt att man blir uppvaktad på avslutningen, man sliter ju faktiskt året om. Men det är otroligt fint och rörande med alla presenter man får på avslutningarna.

Jag är så tacksam över allt fint jag fått i år, alla fina ord från barn och föräldrar både i skrift men också muntligt. Det värmer i pedagog-hjärtat! 

Ikväll ska jag försöka bearbeta alla fina ord och känslor.
 

Avslutningstider

1 Läs mer >>

Fredag, slutet på arbetsveckan, tröttare än tröttast, slut på energi, för många timmar på jobbet och kroppen bara skriker efter att få helg. Att då komma till jobbet och få världens största kram och ett egengjort kort av ett barn gjorde min dag lite bättre.


När hjärtat svämma...

1 Läs mer >>

Genom åren som pedagog har jag samlat på mig material, skapat material, anteckningar från kurser har samlats för att gå tillbaka till etc. Alla de där pärmarna har åkt fram och tillbaka mellan jobbet och här hemma. Här hemma har de stått förvarade i ett skåp i förrådet.


Under helgen har jag satt på mig hårdhandskarna för att rensa, slänga och kasta just i det där skåpet. Något jag borde gjort för länge sedan, men som jag alltid skjuter upp till ett bättre tillfälle.

Fascinerande det där att det där tillfället sällan kommer.

Idag, så resulterade i alla fall,  i 4 svarta, stora sopsäckar med material och anteckningar jag inte längre anser mig behöva. 10 års sparande av bl.a material, är nu utrensat. Mycket har jag haft stor användning i mitt arbete genom åren och mycket har jag heller aldrig använt. 


En hel del minnen kom tillbaka. Vilka fantastiska år jag hade på min första arbetsplats, Odenslunda skola, som nyexad lärare. Och vad mycket vi jobbade i projekt utifrån barnens intressen, kunskaper och erfarenheter. Vi var medforskande pedagoger som under hela terminer kunde få in alla ämnen i ett enda stort projekt och lät barnen fokusera på sitt lärande i egen takt. 

Det som vi gjorde då har jag genom åren saknat och velat hitta tillbaka till. Därav att jag bytte bana för 3 år sedan. Jag valde att sluta inom skolans värd och börja arbeta inom förskolan istället. Just för att hitta tillbaka till det där arbetet som vi bedrev för 10 år sedan. Så som vi jobbade i förskoleklass då var helt fanstiskt, men tyvärr så ser det inte  ut så idag i många förskoleklasser. Det har blivit allt mer riktat mot vad jag kan tycka är saker som är uppdraget när barnen kommer till årskurs 1. 

Allt var inte bättre förr, och allt behöver utvecklas. Men just här, i övergången mellan förskolan och skolan tror jag det behövs en mix av båda världar. Att låta barnen vara mer delaktiga i verksamheten och låta deras erfarenheter och kunskaper ta mer plats. Att jag som pedagog är mer medforskande och låter saker ta mer tid och framför allt låta barnens tidigare erfarenheter ta plats på ett annat sätt. Det är ett stort kliv att flytta från den trygga, förskolegården och sin avdelning till en stor skolgård, utan staket, större klasser och dessutom kanske inte ha samma lokaler hela dagen. Utan en lokal för skoltid och en annan för fritidsverksamhet. För en "liten" men ändå "stor" 6-åring kan många gånger vara övermäktigt. Lägg då till att du helst också redan nu ska kunna skriva, räkna m.m så är det än mer övermäktigt.

Förskoleklass har blivit något helt annat än när jag började i den verksamheten. Och därav var mitt beslut att byta bana inte heller så svårt. 

Men nu så här några timmar senare och fått rensa ut allt gammalt så känns det som att jag är rikare på både erfarenheter, kunskaper och har ett luftigare förråd.

Ut med det gamla

0 Läs mer >>

Den där bron över motorvägen, där, mitt på bron brukar mitt ångestspöke vara som värst. Men den börjar göra sig påmind i kroppen på olika sätt (ex krypningar i benen, yrsel, ytligare andning) långt innan jag kommer till bron  Idag kommer den inte åt mig på samma sätt som för 1,5 år sedan. Då undvek jag att gå över bron, tog långa omvägar för att inte utsätta mig för det. 


Idag tar jag inga omvägar, idag undviker jag inte platsen. Idag kan jag fortfarande känna att ångestspöket försöker ta över mig just där. Skillanden idag är att jag vet hur jag ska hantera och möta det där ångestspöket när den bestämmer sig för att göra sig besök.




Ångestspöket

1 Läs mer >>

För 14 dagar sedan skulle jag ha klivit ut på gatan där lastbilen blev kapad på Adolf Fredriks Kyrkogata. Hade jag hunnit undan? Hur hade jag reagerat i denna situation? Tankarna har varit många sedan dess. 


När jag satt hemma fredagen den 7 april och följde nyhetssändningarna om attentatet var jag, precis som idag, tacksam att kursen blev inställd pga sjukdom. Tacksam att jag inte var där. Samtidigt som tankarna finns hos de anhöriga som än idag försöker bearbeta att de mist någon, skadade som får leva med sina skador och upplevelser, vittnen som alltid kommer bära detta med sig.

Idag när jag promenerade längs med Drottningsgatan upp och vek av mot Adolf Fredriks Kyrkogata så kan jag inte bortse från att jag slängde ett extra över axeln mellan varven, lyssnade extra noga samtidigt som jag hade en känsla av lugn och att ingen eller inga ska få ta vår trygghet ifrån oss att röra oss fritt i vår fantastiska stad.



Fjorton dagar

1 Läs mer >>

Trots att det var snöblandat regn som fallit från himlen idag och riktigt snålblåst så var det otroligt mysigt att årets första snö kom idag. Vi har försökt gjort goda försök till någon form av snöbollar och även undersökt vad som händer om man lägger dem i vattenpölar. Vi har också jämfört vad som går snabbast för att smälta snöbollar: lägga dem i vattenpölar eller hälla vattenpölar. Resultatet var vi lite oense om och nya försöka ska göras imorgon om snön finns kvar.

En härlig och inspirerande arbetsdag! Jag har nog världens bästa jobb som aldrig har en dag lik den andra. Där jag ena dagen kan experimentera och undersöka, för att nästa dag skapa med olika material, en tredje dag prata och lära oss matematik i vardagen genom att baka scones, ha spontan-disco och där emellan har nyfikna, intressanta samtal, men också trösta och plåstra om ett skadat finger.

Årets första snö

0 Läs mer >>

Det senaste halvåret, eller snarare året har jag bearbetat mig själv att klippa banden med en vän som tagit enormt mycket negativ energi från mig som person. Den negativa energin har gått ut på både mig på det privta planet, men också jobbmässigt. Jag under en tid funderat på om det verkligen är mig det berot på eller om det är människor i min närhet. Det har tagit hårt att inse att jag behöver klippa band med människor jag sett som nära vänner, människor jag sett upp till yrkesmässigt. Jag säger inte att personen ifrån är en dålig människa, men för mig så funkade det inte här och nu, jag behövde få distans till saker och ting. Jag har insett att det inte är jag som utstrålat den negativa energin, men jag kan fortfarande, trots de klippta banden, fundera vad du gör en onsdagskväll, om du vill ta en öl en lördagskväll eller vad du gör på din semester.

Thinking about you

1 Läs mer >>

 

 

Rörd och tacksam tar jag nu semester från att just jag har förmånen att få ta hand om det finaste en förälder har.

 

Om man dessutom går på semester och är bilburen så är risken att man blir utsatt för lite bus av sina kollegor. Just detta bus upptäcktes först på motorvägen när en av ballongerna flög lite högt i ena fönstret på passagerarsidan.

Tacksam

1 Läs mer >>

Längtar efter de ljumna, härliga sommarkvällar på landet, semesterlunken och att bara få andas skärgårdsluft igen.

Den bästa resan jag gör varje år (och gjort sedan jag var bara ett par månader gammal) är till mitt älskade landställe i Roslagens skärgård. En liten ö mellan Östhammar och Öregrund. Där jag spenderat en del av min sommarlov som barn, som tonåring och där jag som vuxen nu helst spenderar min semester. Som barn älskade jag att vara här. Vi metade från bryggan, la när med morfar, mormor som läste spännande sagor och såg till att vi drack saft och åt nybakade bullar, busade, badade och fick sommarens första myggbett, hade vattenkrig med morbror och tältade i indiantältet på berget. Som tonåring sprang man mest runt på tomten och letade täckning på mobilen för att sms:a kompisar hemma i stan och tyckte att detta var hemskt att sitta fast på en ö. Idag så är det min paus från en hektisk vardag, där jag kan koppla av och uppskattar att jag fick spendera min barndom här med familjen och en del av min släkt.

Semesterlunken

1 Läs mer >>

Som pedagog får jag den här tiden på året väldigt många frågor om vad som är en ”bra” sommarpresent till sina barns pedagoger! 

Är det ett måste, absolut inte?Som pedagog förväntar man sig inget utan en avslutning tillsammans med barnen på förskolan innan sommarledigheten är det som finns kvar i minnet hos mig. Jag tycker det är viktigt att familjer inte ska känna sig ”tvingade” att köpa något av traditioner som varit, många dras med sämre ekonomi och då är det mycket bättre att spara den pengen till glasspengar eller något annat för den enskilda familjen. Men de finns de familjer som vill ge något därför ger jag tips på saker som jag själv har fått som varit uppskattat. Att få en egengjord teckning med barnets namn på och en kram är precis lika uppskattat som något annat!

Några saker som jag tänker går hem hos en pedagog är:
  • • De allra flesta pedagoger dricker en kopp kaffe eller te på rasten så en personlig kaffekopp är ett förslag.

• En planta till exempel en jordgubbsplanta.

• Handkräm använder vi titt som tätt.

En pocketbok att läsa under semestern.

En bukett plockad av ett barn, kanske ni har några blommor i trädgården som barnen får plocka och ge till sina pedagoger.

Doftljus

•  Kan barnet pyssla något, kanske ett handavtryck eller armband med någon personlig text. 

• Sist men inte minst att köpa något till sina barns pedagoger ska inte kännas som ett tvång och du ska absolut inte ha dåligt samvete över det, tänk så här: du överlåter det bästa och dyrbaraste du har till förskolan och det i sig är den största gåvan för alla pedagoger, att känna er tillit till oss!


Lämna gärna en kommentar och fyll på listan om du har fler förslag på saker du själv gett bort eller om du som pedagog fått något som du uppskattat extra mycket! 


Presenter som värm...

1 Läs mer >>



Idag efter jobbet har jag rensat och slängt en hel del från mina år på högakolan och saker jag samlat på mig i yrkeslivet. Läromedel som inte längre känns aktuellt har rensats ut och idéer inför hösten har satts i rullning.  Letat fram bilder från min klass som jag hade i förskoleklass och årskurs 1. I höst börjar de 6:an. 

För ett par veckor sedan kom ett par killar i årakurs 8 till mitt jobb och undrade om de inte kunde få göra praktik hos mig. Det visade sig senare att jag hade haft när de gick i förskoleklass. Min då,  första egna klass, relativt nyexade från lärarutbildningen, hade väl 1 års erfarenhet från fritids och som fritidspedagog i en klass. Men det var bara att köra. Jag hade ju trots allt två kompetenta kollegor i huset bredvid att rådfråga.

 Idag, 10 år efter färdig lärarutbildningen, sitter jag på mer erfarenhet och kunskap, både för mig
privat och yrkesmässigt.  Dessuton mer säkrare i min yrkesroll än jag var då. Jag kan tänka så här nu i efterhand: att den där månaden jag gav lärarutbildningen hösten 2002 var mitt livs bästa beslut. Det gav mig 4 års givande studier, lärdomar om mig själv och en stor dos självförtroende till en väldigt osäker 18-åring som undrade om jag tagit rätt yrkesbeslut. 





Heaven's got a pla...

1 Läs mer >>
Nu så inleder jag påskhelgen. Så himlans skönt. Väskan och påsar är packade. Väntar bara på skjutsen så styr vi mot skärgården och en helg med bara familjehäng, en paus från vardagen och mys i massor.


När jag kom till jobbet kom ett av barnen springandes mot mig med en megakram och en påskpresent. En kram och lite tårar (av glädje) senare så kändes det som en bra start på denna påskhelg. Bara kortet fick mig att känna mig tacksam att jag få ta hand om dessa föräldrars ögonsten, att det sedan låg lite godis i påsen var en ren bonus.

Påsk